Läs

ur Appendix 

Läs här.

ur Greta Garbos tystnad

natten en glimmergruva
Sverige ett ryggsträngsdjur
ett kastat spjut
E45:an leder allt djupare
civilisation avtar
i min stipendieansökan till resan
skrevs att Sveriges ljus mörker skuggor
från gluggen i ett torghandlarleende
gurkor från Jordanien
till väglöst land

sommaren norr om polcirkeln
är det vackraste av lik
förhöstens lit de parade
senhöstens jordfästning

ärret från Palestina
liknar Sverige
hon skrattar
talar om Allahs vilja
gevärsmynningen

mannen tar kartan
mängden asfalt
gångtunnelns dunkel
här är du
efteråt minns jag bara
hur breddgraden korsade
livslinjen

älgen stävar
i gryningstid skymningstid
detta lands furste
näckrosätaren

Sverige har gått hem för dagen
ljuset vilar i jordhålor
gråsparvar tysta
på ICA handlar en man
köttfärs folköl pasta salt
han har inte skrattat på tre dagar
blodet trögt
andhämtningen

över Bornholmsdjupet kretsar
Östersjöns äldsta fiskmås
en varelse av bräckt blod
svedda himlar

lambda
ett grekiskt tecken
lyser på instrumentbrädan
i ögonvrån
TROJA 50 km

spårar varg
trampdynor ärrade
när jag plötsligt upptäcker
att träden
gran björk fura
leker tysta leken

en dov inlandslängtan
tar mig till en norrländsk poet
en utmarkernas ståthållare
ett rike av norrsken björnspillning

hon frågar vad jag vill
jag vill ha ett mål
hon svarar nästan ohörbart
slutförvara tystnaden

Pater Noster
fyren utanför Marstrand
vaktas nattetid av dödsänglar
fiskarfolket måste därför skilja sken
från bländsken

Greta Garbos tystnad
ropet från en flyktingpojkes lungor
häremellan Sverige
älvarna dalarna slätterna
asfaltsgårdar hummelhonung
en ekokammare av

ur den första solexpeditionen

ord reinkarneras
moln var i tidigare liv stad
bro smedja
höst höst

skallbasen
hjärnskålens undre del
ett kärl av urtid
krukmakarens tumgrepp

enligt förtegna arkeologer
har en himmel grävts fram
den härrör från kritaperioden
dinosauriernas jord

tiden går långsammare
nära ett svart hål
för att på dess rand
stanna helt
jag sitter fem år gammal
i farfaderns trädgård
vid den medeltida brunnen
och andas
kall sjunkande brunnsluft

den första solexpeditionen
Marquez Vindfeldt Xi
deras koordinater
vid försvinnandet
rymdstoft

det största brottet
att förgripa sig på tiden
pojkens nävar fyllda av silverlav
mors kalla konstaterande
laven har vuxit i femtio år

Darwins knäskålar
binjurar oxeltänder
går inte att klassificera
de tillhör en tidigare okänd art
homo darwinus
detta tiger evolutionen om

ur kura skymning

människan är en himlakropp
i omloppsbana runt hjärtat
via mormödrar nebulosor
grusmatcher och tyngdlöshet
sker undret
varje sekunds hjärtpassage

Kopernikus skalle
kretsar runt jordkärnan
en begraven sol

forskarna är säkra
det finns iskristaller på Mars
nästa steg är att föra dit människor
konservöppnare svartsjuka
att exakt fastställa
gryningens
längd

ett sandkorn fallande i tårvätska
är förvillande likt ett ufo
ögats anatomi
gliporna

hur planetsystem svarta hål
kometsvansar
är till atom neutron elektron
förväxlingsbara med existentiell ångest
brännbollar manetrörelser
att månfararna i själva verket vandrat
på adamsäpplets insida

kontinentalplattor
magmakammare tsunamivrede
den ärrade jordskorpan
en herpeshärjad
hornhinna

i morse upptäckte jag en ihålig muskel
en okänd massa närmast röd
i teleskopet knytnävsstor
ej olik Jupiter
men koordinaterna
och närheten till lunggalaxerna
jag ringer till rymdstyrelsen
de säger att det strider mot allt förnuft
att det är förbannad dikt

elementarpartiklars
måndagsångest
att ännu en vecka
ansvara för alltings existens
rymdskepp myrlarver
strängteoretikers
reinkarnation

forskarna är säkra
det finns iskristaller på Mars
däremot tvistas det
om trehjulingar
om den pi-formade
katedralen
om de huvudlösa
hästarna

ur skallgång

lövbränder
septemberdagen en blå kuliss
hunden vakar vid fötterna
kaffet smakar särla
presens vittrar
det går rykten utstötta som fattighjon
hösten faller mot Sverige
skogsmörker

tiggarögon
Malmös släckta lanternor

magnetitkristaller
i flyttfåglars skallgångar
särskiljer Öresund
Gibraltarsund

amforan är uppburen
Siddhartas marmorleende
moderns gulnade självmordsbrev
när min flickvän berättar att det ljus
lägenheten skuggar
har störtat i åtta minuter

lägenheten doftar muskot
kolkritor tung oljefärg
i Gaza tystnar böneutropare
ser olivträd härjat
sträcka sig mot sky

ett makrillstim rör sig söderut
genom Kattegatt
sin månghövdade skugga
den logiska formel som styr
endast anad av autistiska tumlare
sjunkna galjonsfigurer

denna jagkoncentration
enheten identitet
min flickvän tecknar i sängen
augustipäron faller
hon håller på att få perspektiv
avståndet oss emellan linjerna
hur måndag förmiddag fattas blod

ur borrprover ur tystnaden

efter första lektionen i arkeologi
låg jag sängliggande i dagar
med händer hårt knutna morän

mullvadars revirurin
deras gångar grävda
artärer framkrafsade
hur de forslar minnen
dricker jordmörker skymtar himmel

såhär i efterhand
i diabildsljus
med släkten samlad
predikanten självmördaren kommunisten
ter sig liv klarare
handlingars uppsåt
den kalla immande punschen
och farfar reser sitt tunga skelett
ber oss alla notera
höftledskulans vridning
hur fotografen tycks ha tvekat
tvingat ljus i mörker

i pojkrummet
humanmaterial

inatt hostade jag upp svart
tung jord
smak av kummin brännboll tjära
septemberåkrar det ljus aldrig grytt
och i öronen ljöd mammas rop
han kan gå

punschverandor
ansamlingen av arrak
diabilden berättar det gulnade ljusets liv
resan från solens inre via Merkurius kratrar
till brytpunkten i ett tunt blåst hjärta
den kalla immande punschen

mullvadens himmelsöga
däri

pappa torkar moränlera
söndersmulade bergartsfragment
uppkomna genom inlandsisens erosion
far genom hundra grader
far genom pojken

jag sågs senast en augustikväll 1984
starar föll fjärilslarver anade en flicka ropade
jag ser dig kom fram Pontus
päron dignar fläder yr
humlor tunga
jag lyfter mitt barnansikte
senornas koncentration
skelettets kalk

Annonser